Reaktion från Finland mot Skolakutens matematikprogram

Skapad: 2006-04-17. Ändrad: 2006-05-01  

Reaktion från Finland mot Skolakutens matematikprogram

 

Som vi tidigare informerat om har Skolakutens program "Hur lär man sig matematik?" resulterat i starka reaktioner.

En av de personer som intervjuades i programmet var lärarutbildaren och forskaren Lisen Häggblom från Åbo Akademi, Vasa i Finland. Hon har skrivit ett inlägg som en reaktion på programmet och skickat det till några svenska dagstidningar och till en lärartidning. Ingen har velat publicera bidraget i sin tidning. Därför publicerar vi inlägget här, med Lisen Häggbloms tillstånd.

Att lyckas i matematik

Att intresset är stort för Finlands framgång i matematik kan inte negligeras. Och att det finns ett uppriktigt och ärligt intresse för att få reda på varför Finland har lyckats har jag under hela det senaste året fått erfara i olika sammanhang. Men att Skolakuten (26.2.06) visar ett program med ett så färgat inslag av ”den konservativa finska skolan” hade jag inte väntat mig. Tyvärr vet jag inte vilket syfte detta program hade och för mig är det obegripligt hur man kan göra analyser av matematikundervisningen i Finland utgående från de inslag som förekom. Min andel i programmet var tydligen inklippt för att ytterligare förstärka åsikten om att det finska skolsystemet inte är något att rekommendera i Sverige. Utgående från min medverkan i det material som utgjorde underlag för programmet och för att ytterligare visa på några faktorer som jag upplever som ytterst viktiga för att lyfta den svenska matematikundervisningen vill jag lyfta fram följande.

Prioritera matematik
Ta vara på det intresse som finns hos svenska lärare och matematikdidaktiker i att utveckla matematik¬undervisningen. Ta del av de rapporter som utkommit på NCM (Nationellt Centrum för Matematikutbildning) i Göteborg och uppmärksamma alla fina projekt som bedrivs på olika platser i Sverige. De lärare som aktivt arbetar för att lyfta den svenska matematikundervisningen bör ges erkänsla. Ett positivt förhållningssätt till matematik från samhällets sida skapar en stabil plattform för lärare att utvecklas i sin undervisning. Med matematikämnet som en nationell angelägenhet ges ämnet vind i seglen. Det gäller både inom lärarutbildningen och i den enskilda skolans olika verksamhetsformer. Och det påverkar även elevernas attityder till matematik och matematiklärande. Varför var t.ex. medias intresse så svagt under Matematikbiennalen 06 i Malmö?

Stabiliteten i ett utbildningssystem styrs av den rådande kunskapssynen och den uppbackning samhället ger utbildningen. Samhällets syn på kunskap och elevernas lärande utformas genom läroplansdokument och den undervisningspraxis som vi själva bygger upp. Att prioritera kunskap innebär även en satsning på matematik. Och det kan göra ont... om man inte anser att matematik är ett viktigt ämne.

Läroplanen som styrdokument
Att nå ett gott resultat på nationell nivå utan en adekvat läroplan anser jag att är en myt. Jag ser den nationella läroplanen som ryggraden i landets utbildning. Även om en läroplan delvis är visioner visar den på teoretiska grundtankar för synen på lärande. Detta i sin tur ger underlag för didaktiska diskussioner inom olika lärargrupper när den lokala kursplanen utformas. Om man vill utvärdera elevernas kunskaper på nationell nivå behövs gemensamma kriterier. Ett av huvudförslagen i Matematikdelegationens handlingsplan är att tydliggöra och utveckla syfte, mål, innehåll och bedömning i matematik för hela utbildningssystemet.

Matematikens särart
Alla lärare som undervisar i matematik behöver gedigna kunskaper i matematik och matematikdidaktik. Till en lärares didaktiska kunnande hör bl.a. förmåga att bygga upp en undervisning som hjälper elever att förstå matematik och kunna tillämpa den och det är inte alltid så lätt. Låt matematisk kunskap växa fram i en organiserad social interaktion där det finns lugn och ro för tankar och frågor och där lärarens professionella agerande stödjer elevernas lärande. En lärare ska även kunna förstå variationerna i elevernas tänkande. Därför borde matematiken tillika med svenskämnet vara ämnen inom lärarutbildningen (åk 1-7) som inte kan väljas bort. Även om det finns en nära koppling mellan allmändidaktiska- och matematikdidaktiska frågor måste vi ha en specifik ämnesdidaktik som bl. a belyser begreppsbildning, problemlösning, räknefärdighet och tillämpningar mångsidigt både ur elev- och matematikperspektiv. Matematikens särart i lärandeprocessen kan inte förklaras varken med enkla modeller eller av personer som inte är insatta i matematiklärandets villkor.

Elevers lärande i matematik
När det gäller elevers lärande vet vi att kunskapen i matematik är dynamisk och lärandet är komplext. Varje individ bygger själv upp sin kunskapsstruktur men det behövs en professionell lärare som hjälper eleven att se matematiken och som kan utvärdera kvaliteten i elevens lärande. Det finns larmrapporter i Sverige som säger att eleverna ofta jobbar framåt i egen takt, utan egentlig undervisning. Kan det vara så att matematikunder¬visningen har påverkats av en syn på lärande där man på egen hand ska ”kunskapa” sig fram till individuella lösningsmodeller? Det är ingen hållbar linje när det gäller stabila kunskaper i matematik. Individualiseringen har då fått en slagsida och vi får elever som har stora luckor i sitt kunnande. Jag tror att vi också utifrån elevens lärande måste göra matematiken tydlig, ge den en struktur som även blir elevernas. Då ökar deras medvetenhet om sitt lärande och de kan utvärdera sina egna framsteg.

Är det de här tankarna som visar på en konservativ utbildning i matematik i Finland – då bjuder jag på det!

Lisen Häggblom
Pedagogiedoktor och lärarutbildare
Åbo Akademi i Vasa, Finland

Lägg till ny kommentar