Nationell samling kring lärarutbildningen i matematik

NCM har tidigare bjudit in representanter för landets regionala utvecklingscentra (RUC) till en konferens i Göteborg den 13 januari och representanter för organisationer/nätverk/grupper som på olika sätt verkar nationellt för matematikämnets och matematikundervisningens utveckling till en konferens i Göteborg den 20 januari. Syftet med dessa konferenser är att ge möjlighet till informationsutbyte och diskussion kring det allvarliga läget samt att inspirera till samverkan och samarbete som kan medverka till att bryta negativa trender och få till stånd en positiv utveckling av svensk matematikutbildning. I dagarna inbjuder NCM också till en extra Matematikutvecklarkonferens för landets 340 matematikutvecklare med anledning av resultaten från TIMSS 2007 och tillhörande analyser.

I det nyligen framlagda betänkandet En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109), presenteras en ny lärarutbildning som om förslaget går igenom kommer att innebära nya utmaningar. Betänkandet lyfter också bland annat fram att ämnesdidaktiken i Sverige bör stärkas och att lärosäten på olika sätt behöver samverka för att tillvarata resurserna på bästa sätt. Se nedan: "Kort sammanfattning av betänkandet ur ett matematiklärarutbildningsperspektiv".

Mot denna bakgrund bjuder NCM nu 1–2 representanter från matematiklärarutbildningarna vid de lärosäten som har lärarutbildning (enligt sändlista) till en konferens i Göteborg den 10 mars 2009. Syftet är detsamma som för de ovan nämnda konferenserna med den skillnaden att fokus kommer att vara det nya förslaget till lärarutbildning.

Förslag till programpunkter

  • Kort presentation av matematiklärarutbildningen vid respektive lärosäte.
  • Pågående, planerade och aviserade nationella insatser och reformer som berör matematikutbildning från förskola till högskola. En hållbar lärarutbildning.
  • Samarbete och samverkan för ett lyft också för lärarutbildningen i matematik.

Sändlista
Chalmers
Göteborgs universitet
Högskolan i Borås
Högskolan Dalarna
Högskolan i Gävle
Högskolan i Halmstad
Högskolan i Jönköping
Högskolan i Kalmar
Högskolan Kristianstad
Högskolan i Skövde
Högskolan Väst
Karlstads universitet
Kungliga Tekniska Högskolan
Linköpings universitet
Lunds universitet      
Luleå tekniska universitet
Malmö högskola
Mittuniversitetet
Mälardalens högskola
Stockholms universitet
Södertörns högskola
Umeå universitet
Uppsala universitet    
Växjö universitet
Örebro universitet

Kort sammanfattning av betänkandet ur ett matematiklärarutbildningsperspektiv
Nedan ges en sammanfattning av några centrala delarna av utredningens förslag. Jag går inte in på hur förslaget (inklusive dess bakgrundsbeskrivning) skiljer sig ideologiskt från de tankar som ledde fram till nuvarande lärarutbildning utan koncentrerar mig på vissa strukturella och innehållsmässiga aspekter.

Det mest fundamentala förändringen som utredningen föreslår är att införa två nya lärarexamina, grundlärare och ämneslärare där brytpunkten mellan de båda går mellan årskurs 6 och 7. Grundlärarexamen inrymmer fyra inriktningar mot:

  • Förskolan, 3 år med möjlighet till ett påbyggnadsår som ger behörighet för förskoleklass
  • Förskoleklass och årskurs 1-3, 4 år
  • Årskurs 4-6, 4 år
  • Fritidshem, 4 år

Ämneslärarexamen inrymmer de fyra inriktningarna

  • Årskurs 7-9, allmänna ämnen (2 ämnen), 4 år med möjlighet till påbyggnadsår för att antingen få behörighet i ett extra ämne eller behörighet för gymnasieskolan
  • Gymnasieskolan och vuxenutbildning, allmänna ämnen (2 ämnen) 5 år.
  • Gymnasieskolan och vuxenutbildning, yrkesämnen, 1.5 år (+ tidigare studier)
  • Praktiska och estetiska ämnen (grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning) 4 år.

Alla inriktningar för både grund- och ämneslärare föreslås läsa en utbildningsvetenskaplig kärna om 60hp som bland annat innehåller läroplansteori, utveckling och lärande, kunskapsteori, bedömning, utbildningens organisation, specialpedagogik sociala relationer och utvecklingsarbete. Till skillnad mot i nuvarande lärarutbildning läses dock inte denna kärna gemensamt och innehållet kan därmed riktas mot respektive lärargrupp. I texten som rör specialpedagogik finns ett relativt utvecklat och specifikt avsnitt om matematiksvårigheter och undervisningens roll och betydelse för att förebygga och åtgärda sådana svårigheter, något som alltså alla lärare skall ha kunskaper om. Alla inriktningar skall också garanteras 30hp VFU, som alltså ligger specificerad utanför övriga ämnen och studieområden. Alla inriktningar innehåller också examensarbeten av olika omfattning och nivå och leder förutom till någon av de två lärarexamina också till en allmän examen, kandidat eller magister beroende på inriktning och eventuellt påbyggnadsår. Slutligen skall hela lärarutbildningen präglas av ett vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt, ett historiskt perspektiv, ett internationellt perspektiv och av informations- och kommunikationsteknik som utbildningsresurs.

Inriktningen mot förskolan har som huvudområde utbildningsvetenskap med inriktning mot förskolan och alla utbildningens moment föreslås gå under den benämningen, även de 7.5 hp grundläggande matematikinlärning som föreslås ingå (tillsammans med en lika stor del grundläggande läs- och skrivinlärning). Examensarbetet, 15hp grundnivå, kan göras i något av utbildningens ämnen, alltså t ex matematikinlärning. Det extra påbyggnadsåret innehåller 15hp matematik och 15hp svenska, ett till examensarbete på 15hp samt mer VFU och en valbar fördjupning.

Inriktningen mot förskoleklass och årskurs 1–3  samt inriktningen mot 4–6 är strukturellt väldigt lika. De har också utbildningsvetenskap (med inriktning mot f-3 respektive 4-6) som huvudområde till vilket alla utbildningens moment (matematik 30hp samt sv, eng, SO, NO) hör. Poängantalet i ett ämne kan ökas via att något av de två examensarbetena görs i ämnet. Strukturellt är skillnaden mellan de båda inriktningarna att F–3 har 45hp svenska och 15hp SO och NO vardera medan 4-6 har 30hp svenska och istället 30hp i antingen SO eller NO (och 30hp-momentet föreslås inte vara en påbyggnad av de 15 hp obligatoriska utan en eget, mer fördjupat moment).

Även om dessa två inriktningar på papperet ser lika ut så föreskriver bakgrundstexterna i betänkande väldigt olika innehåll i momenten för F–3 respektive 4–6. Om man skal följa betänkandets intentioner kan man alltså svårligen tänka sig samläsning mellan dessa båda inriktningar annat än i begränsad omfattning.

[Jag har kontaktat utredningens huvudsekreterare och frågat om de har övervägt möjligheten att låta den fördjupning i antingen SO eller NO som ingår i inriktningen 4-6 istället kunna ske i något av de andra ämnena, matematik, svenska eller engelska? Det skulle då t ex kunna utbildas lärare med 15hp i SO och NO vardera med t ex 45hp matematik. Svaret blev att det inte funderat på detta men att det skulle vara möjligt eftersom utredningen redan bedömt 15hp i SO eller NO som ett godtagbart minimum. Han föreslog att detta förslag kunde tas upp i ett remisssvar. Så om någon lärarutbildare tycker detta är en bra ide och har möjligheten att påverka lärosätets remissvar, försök gärna få detta inskrivet.]

Inriktningen mot fritidshem har fritidspedagogik och lärande som huvudområde. För att bli behörig att undervisa i förskoleklass och upp till grundskolans årskurs läses två sidoämnen på vardera 15hp, som t ex kan vara matematik. Utbildningen innehåller två examensarbeten på 15hp på grund- resp avancerad nivå, men det framgår inte explicit om dessa kan göras inom ett sidoämne (fast rimligen går det inte eftersom magisterexamen måste tas i huvudämnet).

I inriktningarna mot ämneslärare i allmänna ämnen för årskurs 7–9 respektive för gymnasieskolan och vuxenutbildningen innehåller förutom den utbildningsvetenskapliga kärnan och VFU två ämnen, benämnda första och andra, på 90 respektive 60 hp (7–9) eller 120 respektive 90 hp (gy/vux). Matematik kan endast vara första ämne. Till skillnad mot grundlärarutbildningen är det här tänkt att de två inriktningarna skall hållas samman i så hög grad som möjligt. När det gäller matematik skulle alltså de första 90hp för gymnasielärarstudenterna utgöras av samma 90 hp som lärarstudenterna 7–9 läser. Intentionen bakom detta upplägg är att skapa större sammanhållna grupper som skulle göra göra det enklare att ge studierna en ämnesdidaktisk prägel (för att man då, som jag förstår det, i mindre utsträckning skulle tvingas samläsa med andra utbildningsprogram). I ämneslärarinriktningarna är examensarbetet inkluderat i ämnesstudierna för förstaämnet (15+15 hp för 7–9 och 15+30 hp för gy/vux. (Här finns dock en diskrepans mellan den beskrivande delen av texten och den föreslagna examensordningen som för gy/vux föreslår 15+15 eller 30hp på avancerad nivå, dvs totalt 30hp istället för 45hp. Enligt information från utredningen huvudekreterare är förslaget till examensordning medvetet mer allmänt hållet för att get lärossätena valfrihet). Till inriktningen 7–9 kan läggas ett påbyggnadsår som antingen ger behörighet för ett extra ämne (som dock ej kan vara matematik eftersom det måste vara förstaämne) eller behörighet att undervisa i gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Huvudämnet för dessa utbildningar blir matematik med utbildningsvetenskaplig inriktning.

Utredningen rekommenderar vissa specifika ämneskombinationer som med matematik som förstaämne innebär att andraämnet är något av biologi, fysik, kemi teknik (för 7–9) respektive fysik, kemi, teknologi, data (för gy/vux). Observera att ett ämne här inte kan vara ett ämnesblock som NO.

(Övriga inriktningar berör jag ej här).

Enligt vad som indikerats redan långt före det att betänkandet presenterades är tanken att Högskoleverket skall göra specifika examensrättsprövningar för varje examenstyp, inriktning och ämneskombination. Intentionen är att skapa en starkare koncentration av utbildningar och att lärosätena skall profilera sig hårdare och samarbeta mer. För att få examensrätt måste tillräckligt starka miljöer i både utbildningsvetenskap (mer relevant inriktning), ämnesteori och ämnesdidaktik redovisas.

På flera ställen i betänkandet nämns det att den ämnesdidaktiska kompetensen på lärosätena måste stärkas, och matematik lyfts speciellt fram som ett område där förstärkning behövs. Utredningen föreslår en satsning på forskning som, kanaliseras via VR:s utbildningsvetenskapliga kommitté, till handledning av kommunalt finansierade doktorander, samt till speciella ämnesdidaktiska centra som föreslås byggas upp (och här nämns NCM som en förebild). Dessutom föreslås en speciell tioårig satsning på sju starka utbildningsvetenskapliga forskningsmiljöer (med 5–10 miljoner årligen i samma anda som Linnéstödet för starka forskningsmiljöer).

Ett speciellt "lärarutbildarlyft" i samband med införandet av en ny lärarutbildning nämns också som en möjlighet.
Ola Helenius