Bengt Johanssons krönika

 

Hög tid att lyfta matematiken!

07-01-27

Bengt Johansson,
föreståndare vid NCM
I en skrivelse till riksdagen i maj 2002 lyfte den dåvarande regeringen fram matematikutbildning som ett strategiskt utvecklingsområde. Bland motiven fanns bl a Skolverkets kvalitetsgranskning Lusten att lära - med fokus på matematik (pdf), NCM:s analyser och handlingsplan i regeringsuppdraget Hög tid för matematik (pdf) och rapporter om stora brister i måluppfyllelse, inte minst i gymnasieskolans yrkesprogram, det växande IV-programmet och larmrapporter från landets tekniska högskolor om försämrade förkunskaper hos nybörjarna. I bakgrunden fanns också åtaganden som Sverige gjort inom EU i den sk Lissabon-strategin.

Matematikdelegationen tillsattes våren 2003 för att ta fram en nationell handlingsplan med uppgift att bl a öka intresset för fortsatta studier i matematik och med ambitionen att svenska elevers resultat i matematik vid internationella jämförelser skall vara ledande. Delegationen presenterade sitt betänkande i september 2004. Remissvaren var genomgående positiva. Handlingsplanen omfattar fyra huvudförslag, 18 delförslag och över 150 konkretiseringar.

På "Kollegieblocket" på NCM:s webbplats finns dokumentationen samlad och sammanfattad med rapporter från arbetsgrupper, undersökningar, utvecklingsarbeten och konferenser. En sammanfattning har också presenterats i Nämnaren (pdf).

När resultaten från Nationella utvärderingen, NU-03 (pdf), PISA 2003 (pdf) och TIMSS 2003 (pdf) blev offentliga i slutet av 2004 diskuteras situationen i matematik flitigt bl a i riksdagen och i massmedia. Den bild av de allvarliga läget som gavs i Matematikdelegationens betänkande bekräftades. Det blev t ex allt tydligare att många lärare undervisar i matematik utan utbildning och stöd som svarar mot ansvaret. Löften upprepades gång på gång om en större nationell kraftsamling i matematik.

När budgetpropositionen kom hösten 2005 var vi många som blev besvikna. Av Matematikdelegationens förslag på insatser för att vända den negativa trenden blev det mindre än en tiondel för 2006 och inga konkreta åtaganden för 2007 och framåt när det gäller matematiken i skolan.

Vilka nationella insatser pågår med hjälp av de medel som avsatts?
– Stöd till kommunala matematikutvecklare.

– Medel till landets regionala utvecklingscentra (RUC) för att stödja kommunerna i deras arbete.

– Stöd till lokala utvecklingsprojekt i matematik i grundskolan.

– Stöd till gymnasieskolor och högskolor att överbrygga kunskapsgapet mellan gymnasie- och högskolans matematikutbildning.

– Stöd till att stärka matematikundervisningen i skolor i segregerade områden.

– Samverkansprojekt mellan nationella resurscentra i biologi/bioteknik, fysik, kemi, matematik och teknik.

– Stödmaterial för ämnesintegrerad bedömning och betygssättning i matematik och yrkesämnen och projekt om hur de nationella kursproven i matematik bättre skall kunna knytas till innehållet i de yrkesinriktade programmen.

Utbildningsradion fortsätter sin satsning på matematikprogram.

– Projekt och verksamhet vid NCM på uppdrag av regeringen, Myndigheten för skolutveckling och olika kommuner och i samverkan med intresseorganisationer, nätverk och miljöer. De omfattar bl a, tidskrifter, olika inspirationsmaterial som Små barns matematik och Matematik i förskolan, konferenser, medverkan vid skolutveckling, forskningsanknytning, rådgivning, Kängurutävlingen, nationellt forskningsbibliotek, matematikverkstad, läromedelsutställning och olika typer av webbstöd med löpande information om pågående och planerade insatser.

I detta sammanhang vill jag också nämna forskarskolan i matematik med ämnesdidaktisk inriktning som verkat mellan 2001 och 2006 - med stöd från Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet. Aldrig tidigare har så många lärare disputerat i matematikämnets didaktik i vårt land som under 2006.

Det pågår också en översyn av kursplanemål och prov i matematik för grundskolan, det gäller dels förslag till nya mål att uppnå med tillhörande prov i matematik för årskurs 3 samt diagnostiskt material för åk 1–5, dels en utredning om mål och uppföljning i grundskolan - hur bör t ex kursplanen i matematik förändras? – och så väntar vi också på att arbetet med gymnasiets kursplaner i matematik skall komma igång igen.

Utvecklingsarbete pågår och planeras också lokalt i många skolor och kommuner. Här vill jag särskilt nämna Stockholms stad som under en följd av år arbetat målmedvetet för att lyfta matematiken. Ansvaret för kompetensutveckling ligger på kommunerna och - inom givna ramar - på deras rektorer - och det finns flera kommuner som tagit signalerna om den negativa trenden för matematikämnet på allvar, men långt ifrån alla - Lärande exempel finns bl a beskrivna på webbplatsen Matematikutvecklare.se.

Trots nämnda insatser visar jämförelser att dessa endast till en mindre del lever upp till de omfattande förslag och förväntningar som Matematikdelegationen gav uttryck för i sitt betänkande.

Det är därför glädjande att vår nya regering i allt väsentligt delar Matematikdelegationens uppfattning om att fler åtgärder bör vidtas för att förändra situationen, bl.a. genom kompetensutveckling av lärarna – och att ambitionen inte blivit mindre efter regeringsskiftet – svenska elevers resultat skall vara världsledande i internationell jämförelse. Fortbildningen av lärare i matematik och naturvetenskap utgör en prioriterad del av den satsning på lärarfortbildning som regeringen beslutat om och aviserat för de närmaste åren.

Det är också glädjande att regeringens insatser har fokus på åtgärder tidigt – i förskolan och grundskolan. De problem vi ser i t ex gymnasieskolans A-kurs och i nybörjarnas förkunskaper i matematik vid våra lärosäten borde ha åtgärdats långt tidigare.

Jag hoppas att det påbörjade kursplanearbetet inte begränsas till att lappa och laga i våra nuvarande kursplaner utan – som Matematikdelegationen föreslog – tar ett helhetsgrepp från förskola till högskola så att man kan beakta mål, förväntningar och progression också mellan de olika skolformerna och göra avvägningar också till mål i angränsande ämnesområden som t ex svenska, no och so. Jag skulle vilja se ett mera öppet, långsiktigt och professionellt arbete med kursplaneutveckling i vårt land där intresserade lärare, lärarutbildare och forskare engageras och engagerar sig bättre än vad som är fallet i dag.

Pågående och planerade aktiviteter och insatser visar på vikten av samordning och samverkan så att olika initiativ och åtgärder blir kända och använda på bästa sätt – så att insatserna når landets lärare, kommer eleverna till del och leder till bättre matematikkunnande. Det är viktigt att den planerade satsningen på lärares kompetensutveckling inte begränsas till individuella poängkurser. Insatserna måste relateras till och dra nytta av det omfattande engagemang och kunnande och den entusiasm som finns på alla nivåer runt om i vårt land och som på ett fantastiskt sätt gång på gång manifesteras på Matematikbiennaler och biennetter.

Som avslutning vill jag läsa det första stycket i sammanfattningen av Matematikdelegationens betänkande (s 11):

Den största utvecklingspotentialen i svensk matematikutbildning finns hos våra barn och ungdomar. Deras nyfikenhet, arbetsvilja och framtidsdrömmar är de viktigaste drivkrafterna i allt utvecklingsarbete. Alla, från förskolebarn och skolelever till studenter och doktorander, känner glädje i att utmanas och uppleva en växande självtillit i sitt matematiska tänkande. För att detta skall vara möjligt behövs det att vi tar vara på och stöder alla lärares engagemang och ger reella möjligheter till kompetensutveckling och till att utöva yrket. Goda exempel och yrkesstolthet kopplade till gediget ämneskunnande, aktuell forskning och klassrumserfarenhet ger kraft att lyfta matematiken.

Det är verkligen hög tid att lyfta matematiken!

Inledningsanförande vid Matematikbiennetten i Folkets Hus, Stockholm 2007-01-27

Bengt Johansson

Innehåll: BJ